det börjar närma sig februari. februari...

det är ingen positiv månad. inte än i alla fall.

jag var helt säker på att jag skulle åka genom halva sverige (eller ok, 45 mil bara) i februari, för att få träffa mitt hjärta. men jag har möte med skolan den 11:e och den 13:e är det dop. 14:e är det alla hjärtans dag...

utan mitt hjärta. vem vill fira alla hjärtans dag hjärtlös?

det får jag göra. som vanligt.

tågen strular hör jag.

mamma släpper inte iväg mig i snöoväder för att åka genom halva sverige (ok, en fjärdedel av sverige) så jag lär inte kunna åka denna månaden. sista veckan i februari är det lov. jag skulle kunna åka då, men mitt hjärta har inte lov och som vanligt är han väl för upptagen med skolan. då är ju allt som vanligt.

bara jag som lider. bara jag som klagar. bara jag som avskyr.

23:e fyller bror år. skulle ju kunna packa och dra redan idag, men så har jag ju min läskig-vecka nu första veckan i februari. och tio dagar hos mitt hjärta räcker inte för att fylla upp min själ & min kropp med liv. så hela februari är en motgång.

hela februari är helförstörd.

och det innan månaden ens börjat.

jag kan ju åtminstone glädja mig åt gårdagen.

fann en 500-lapp i en gammal "spara-pengar-tills-du-verkligen-behöver-dem-ask", jag behöver inte pengarna just nu, har inte använt mina två senaste studiebidrag ens. ok, 2000-300. men har övriga kvar. och så 500+.

men lite glädjande var den allt, 500-lappen.

jag visste att

en dag skulle jag få se det på film

drömmen som alla

måste ge upp

den perfekta kroppen

varar inte länge

innan den faller isär

och sedan styrs av andra

jag kunde kanske tycka att

det vore enkelt

om det VAR enkelt

men humör

      tankar

            situationer

allt,

    ALLT

             spelar in, varje dag

och det är så simpelt att

säga, tycka, tänka

vilja tvinga

men att en tanke, känsla, röst

styr, tar över ens handlingar

och gör det så motigt

att

göra alla nöjda.

(utom en)

Det var en fin film.

Jag vaknade inte med nackspärr. Puuh.

Och jag har inte orkat skriva mer på essän sen igår. Det är söndag, det får vänta tills imorgon helt enkelt. 

Det är ganska kallt i rummet, golvet framförallt.

Har både strumpbyxor och raggsockar.

Jag saknar en sak men jag vågar inte erkänna det.

Jag saknar en annan sak men vågar väl inte erkänna det heller.

Ytterligare en sak jag saknar är liv.

Jag är så blek enligt vissa att jag skulle kunna skrämma vem som helst mitt i natten. Jag skrämde till och med mig själv nu bara genom att yttra det.

ha  ha. fan vad tragiskt egentligen.

Fryser.

Måste

hitta

en

värmekälla

..

!

I am so alone.

En essä.

Jag ska skriva en   e s s ä .

Nu i detta skede har jag skrivit vad jag tror ungefär halva essän, men - jag är så sjukt jäkla missnöjd med nästan alltihopa. Jag har kort stubin och när saker inte går som jag vill finns det bara en sak att göra... Antingen riva sönder någon form av bok, papper, whatever, eller slänga ett glas i golvet. Jag borde verkligen hitta en bättre lösning på det där problemet.. Hur som helst hjälper det bara för stunden.

Jag har grymt ont i nacken och om jag känner min nacke rätt vet jag att jag kommer ha nackspärr när jag vaknar imorgon.  Så himla underbart.

Träningsvärk. Ångest. Mer träning. Mer träningsvärk. 

Vill inte klaga men ååååååååååååh. det gör så ont! :(

Kan sitta, kan stå. Men inte det där mellanläget, alltså om man sitter och ska resa sig eller står och ska sätta sig.

Visst är mina förklaringar underbara..

Rachael Yamagata

Har snöat in mig på en tysk sångerska vid namn LaFee. En del låtar är så förbannat fina att jag får gåshud.

Till något annat. Läst skolarbeten större delen av dagen. Skönt att jag fick MVG på en grej jag jobbat med i Geografi. Lite av all prestationsångest släppte där faktiskt. Men så är det nya tag imorgon. Nya skolarbeten att ta tag i. Att faila i.

Jag känner mig så jäkla pressad just nu. Har 2 stora grejer till att bli färdig med ( lär ta 2 veckor för var och en av grejerna) samt att den 8 Februari avsluta ett kursämne. Usch. Stress och krav är det värsta jag vet.

I mitten på Februari möte med skolan för att gå igenom hur det går för mig. Usch usch usch.

Behöver koppla av, behöver ha sommarlov. Fast jag vill inte ha sommaren. Sommar är äckligt, varmt och regnigt. Fast jag kanske hinner ändra mig igen.

Sov ingenting inatt. Min kropp krampade som in i helvete.. (!) Mina händer sved, förlorade mig i tårarna och luften sjönk ur mig. Försökte resa mig men min kropp kändes som en betongklump. Var nära på att få panik, trodde jag skulle plågas utan luft till döds.

Fast å andra sidan.

Det var bara en hundradel värre än mina "vanliga" nätter.

När något saknas är det dig jag söker.

Mitt vackra spöke.

Du är allt jag vill vara. Egentligen nästan allt jag redan är.

Blek. Tunn. Skör. Vacker.

(Jag är dock bara blek än så länge.)